torsdag 12 mars 2020
Sjuka människor som inte bryr sig om andras liv
Jag kollade på Uppdrag Granskning, och även om det där är frågan om ekonomisk brottslighet så ser jag en likhet med hur vissa få, jag vill säga mindre än 1% hos min förra arbetsgivare, behandlade människor.
Ingen hänsyn till hur man kan lösa konflikter på ett konstruktivt sätt. Det finns i samhället överallt. Enormt rädda personer, och kanske borde jag tycka synd om dem, och det gör jag.
Jag är glad dock att jag inte har den sjuka syn och låga intelligens som de har, utan hänsyn till att de som de håller på med skadar människor, i vissa fall för livet. En sjuk människosyn, styrd av deras sjuka korrupta hjärnor.
Jag kommer tillbaka dock, och när jag är stark nog att slå tillbaka så kommer smällen, garanterat! Inte på något olagligt sätt, och för att trycka ner dessa människor, men de kommer att se på vilket sätt jag slår tillbaka en dag.
Tråkigt att vissa inte känner mig tillräckligt.
Tack för ordet. Jag återkommer i ärendet.
söndag 8 mars 2020
Svårt att säga exakt hur jag mår
Ännu mer svårt är det att säga anledningen till att jag ibland mår helt skit, och i andra lägen rätt så bra.
Gällande den sociala fobin så handlar den förmodligen mest om min diagnos, eftersom det är ett av kriterierna till att den blivit ställd. Nämligen att man har svårt med det sociala samspelet. T ex det här med att kallprata om vädret, om bilen går bra etc. är för mig helt ointressant. Skall jag samtala om något så är det för att jag verkligen bryr mig om den jag samtalar med, även om jag främst lyssnar. Eller att samtalet innehåller något konstruktivt som går att jobba vidare med.
Naturligtvis mycket annat också, men enklast är att beskriva det som att sociala sammanhang är något som jag tycker om med hjärtat, men som hjärnan slår bakut på. Så om ni ser att jag agerar konstigt i sociala sammanhang så beror det inte på er, utan på min sociala fobi.
Jag tänkte igår efter att inte ha kommit iväg på något som jag verkligen lever för och älskar, gospelkören. Hur mår jag egentligen? Jag kan säga att jag mår aldrig riktigt bra, men heller aldrig riktigt dåligt, utan det är någonstans pendlande mittemellan.
Dock har jag börjat få mer känslor, efter att ha bytt en medicin. Det är positivt tycker jag. En normal människa tror jag inte tänker t ex : "OJ!! Vad bra att nu kan jag gråta!" Men det är jättepositivt för mig. Detta på grund av att jag då har en ventil där jag kan släppa ut andra känslor, som ilska och ledsamhet.
Oftast gråter jag åt när andra bryr sig om, och hjälper. Det är mina absolut viktigaste delar i livet, att hjälpa andra. Om det sedan stjälper mig själv är inget jag tänker på .... förrän det är för sent.
Så igår mådde jag ganska dåligt, på grund av främst olika fobier, social fobi och även någon slags matfobi, eller om man ska kalla det kräkfobi... emetnohotjoho eller hur det nu stavas ... fobi. Varje gång jag har fått en episod där jag kräks ett halvt dygn, med en 10-15 minuter mellan kräkningarna, så har dessa episoder startats av först en social ångest/fobi och sedan att vi ätit något på en redan orolig mage. Oftast när man äter i sociala sammanhang på en restaurang, så är det svårt att veta precis allt innehåll. Eftersom jag är allergisk mot nötter, men även känslig mot lök, vinäger, soya etc. så får jag en enorm ångest om hjärnan "får för sig" att jag ätit något sådant. Den ångest går sedan inte att dämpa med andningsövningar, promenader, frisk luft etc etc.... utan enbart med någon ångestdämpande medicin. Oftast är ju de ångestdämpande som verkligen hjälper, narkotikaklassade, vilket inte är bra för min del heller.
Framöver så måste jag dock tänka på mig själv, och hitta vägar fram till ett meningsfullt liv, där jag kan bli frisk till slut.
Då får tyvärr andra saker stå tillbaka, även om det kanske skulle vara bra för mitt mående. Men tyvärr tar mina tankar överhanden och jag får brottas med dem, vilket tar enorm energi. Än så länge har de inte brutit ner mig dock :)
I veckan som kommer skall jag ha kontakt med en beroendeenhet för att se om jag blivit beroende av mina ångestdämpande. Dessutom har jag fått en tid på arbetsförmedlingen med en SIUS-konsulent. Siuskonsulenten kan hjälpa mig hitta vägar tillbaka till arbetslivet igen. Just nu t ex mår jag dåligt främst på morgonen. Även om jag mår bra på morgonen så är jag enormt trött, så att arbeta på förmiddagar fungerar inte nu tyvärr. Så jag får börja med ett halvtidsarbete, antingen på eftermiddag-kväll, eller natt.
Jag har fått svårt att ta tag i saker, men jag tror att om jag hittar någon meningsfull sysselsättning så kommer jag långsamt att komma tillbaka till ett bättre mående.
Jag får kanske tänka i motsatta banor än min ideologi och betala för vård. Specifikt tänkte jag på samtalsterapi i grupp, likt Anonyma Alkoholister, men istället för de med psykisk ohälsa, relaterat till den kris jag nu befinner mig i.
Mer om allt detta i nästa vecka.
måndag 2 mars 2020
Långsamt med myrsteg mot ett bättre mående
Jag kom i alla fall iväg till squaredans. Det känns kul att man inte glömt bort allt för mycket, även om vissa call hör eller gör jag fel så det i värsta fall ställer till det för de andra.
Så länge vi kan ha roligt åt galenskaperna och även när det flyter på, så är det bra.
Dock fick jag mer ont i huvudet och nacken. Det verkar som om det har låst sig någonstans i området skulderblad, nacke, ryggrad. Rätt så högt upp alltså. Jag gissar på att det är spänningsvärk, och att jag hamnar snett med kudden och den går upp mot väggen.
Det brukar släppa om jag gör olika övningar med gummiband, hantlar, kungssax och allt vad det heter. Även motion är jättebra, och jag försöker komma ut så ofta jag orkar. Mest blir det cykling men ibland kan det bli rätt många gångsteg också. Även crosstrainern i vardagsrummet hjälper.
Sakta sakta så blir jag bättre, om man jämför för 1.5 - 2 år sedan. Det går inte i en konstant uppåtgående kurva mitt mående, utan lite upp och ner, men om man kan säga glidande medelvärdet är sakta uppåtgående. Jag har lång väg kvar innan jag blir helt frisk. Det som saknas är samtalsterapi. Helst skulle jag i grupp vilja samtala med andra i liknande situation som mig själv, eller om möjligt med de personer som var involverade i den turbulens som var innan jag sa upp mig från mitt förra arbete. Tyvärr tror jag sistnämnda personer inte är så intresserade av att prata med mig.
Jag ska nu kontakta vår revisor för mitt och min frus aktiebolag. Min fru städar, lokaler och hem, och jag sköter pappersarbetet, bokföring, fakturering, ekonomi, logistik, kundkontakter etc.
Bokföring är inte min starka sida men jag blir i alla fall inte sämre av att fixa och trixa med det :)
söndag 1 mars 2020
Vad hände på mitt förra jobb som gjorde att jag till slut sa upp mig
Jag vill börja med att säga att den största anledningen till att jag inte mår bra är min före detta chef. Det gäller även övriga i teamet när man frågar dem utan att chefen är närvarande.
Varför pressa ut en person som har enorm kompetens och intelligens?
Min åsikt är att jag aldrig hade för avsikt att skada det företag jag sa upp mig från. Det som är skadat, tycker jag är ledningens förtroende för mig.
Det senaste som inträffade var att jag återaktiverat mitt adminkonto. Något som inte skulle ha kunnat inträffa. Då tyckte jag att det var den smidigaste lösningen eftersom det var semestertider, sommaren 2018 och eftersom det gick att göra trodde jag att den som inaktiverat mitt konto hade gjort ett medvetet misstag.
Jättedumt kan man tycka. Jag tar fullt ansvar för mitt agerande, men skulle vilja veta hur det påverkat
företagsledningen och företaget, förutom tilliten till mig?
Vidare ... Var i avtal och lagar står det om hanteringen av adminkonto och vad man inte får göra, och vad det kan leda till? Min chef tjatade om uppsägning, och det är inte normalt beteende från en chef. Det borde ha gått att lösa på annat sätt. Men kanske direktiven kom från högre chefer, eller på grund att jag var facklig förtroendeman?
Jag hade innan jag sa upp mig, en egen lösning som kanske kunde ha beaktats?
(Jag skriver företaget istället för dess namn. En del vet redan var jag arbetade, men skrivelsen är för att inte allt för mycket hat skall riktas mot företaget i fråga från allmänheten.)
1. Sistnämnda händelse var från början ett misstag från företagets sida. Inaktivering av mitt
adminkonto gjordes inte på rätt sätt. Dessutom tog jag personligen ansvar för det och kontaktade mina högre chefer och teamledare.
2. Nu och även efter vårt gamla dokumenthanteringssystem avvecklats kan jag inte gå in i dokument som jag inte skall gå in i, vilket är jättebra. Det är så det skall vara tycker jag. Dokument som medarbetare absolut inte skall gå in i bör vara krypterade och lösenordsskyddade. Som kuriosa gillar jag inte det här med lösenord. De går att knäcka. Då är det bättre om man har någon inloggning som inte går att knäcka, som till exempel fingeravtryck, näthinna och andra biometriska igenkänningsalternativ. Bankid, eller liknande certifikat, med två-stegslösning med SMS I OTP till telefon är också ett nästan lika bra alternativ.
3. Jag skulle vilja arbeta med något annat på företaget. Det enklaste just nu vore att ge tillbaka mina rättigheter som de var förr. Jag kan ändå inte, och har heller aldrig, och kommer aldrig att skada företaget. Förtroendet är skadat ja, men min vilja är att hjälpa till så mycket jag kan. Detta har gått till överdrift och ja jag håller med om att det kan finnas en del säkerhetsrisker i detta mitt beteende. Så att jag skall kunna komma tillbaka till Servicedesk är förmodligen omöjligt. Driftkontrollen fungerar ok men egentligen skulle jag vilja utnyttja min kapacitet och intelligens till något annat. Exempelvis programmering. Arbeta i support-teamet, eller som utvecklare. Andra alternativ är att arbeta med RTH och vårt nya MSS Moving Weather.
4. Är lösningen att säga upp mig, ställer det till det i Driftkontrollen och Servicedesk. Självklart är det inte mitt ansvar att lösa, och kommer det till det beslutet så skulle jag gärna vilja veta det redan nu.
5. Kommer arbetsmiljön fortsatt att vara dålig i Servicedesk så kommer jag trots allt jag skrivit ovan inte orka vara kvar ändå. I det fallet hoppas jag i så fall att ni kan koppla bort mig från företaget på bästa sätt för alla parter.
Den 27 juli 2018 meddelade jag via mejl att jag aktiverat mitt indragna adminkonto "ett antal gånger" under sommaren, samt skälen därtill. Jag skrev att jag vill prata med min chef om hur jag agerat.
(Alltså något som jag tänkte var bra, att jag var ärlig. Mycket i den här soppan kommer från att jag har diagnosen asperger, och en liten del av den diagnosen innebär att man är brutalt ärlig.)
Min chef och jag hade samtal via telefon den 30 juli.
Det skäl jag då uppgav till att ha aktiverat mitt adrninkonto vid några tillfällen var att detta var dagar som min kollega som skulle haft ansvaret, var sjuk. Jag tyckte då att det var den smidigaste lösningen, och beskrev att vid de tillfällena fanns ärenden i vårt ärendehanteringssystem som beskriver vad jag löst genom att aktivera mitt adrninkonto. Jag sa att jag själv aktiverat kontot.
Min chef undrade om det hade gått att lösa på annat sätt.
I diskussion konstaterade vi att vid minst något av tillfällena arbetade åtminstone en kollega, som har adminbehörighet. Vid de andra tillfällena visste inte jag om fler var i tjänst som skulle kunna löst kundens problem. Jag tyckte att aktivera mitt eget konto var en smidigare lösning. Min chef ansåg att troligtvis var det minst någon annan med adminkonto i tjänst som det hade gått att vända sig till, om inte inom servicedesk så i alla fall inom IT-avdelningen. Det var heller inget ärende som var ovanligt akut.
Min chef uttryckte sin förvåning över att jag, återigen och trots tidigare händelser, väljer att riskera min tjänst genom att ge mig själv behörigheter som jag inte har rätt till.
Min chef beskrev det som att inte kunna lösa ett ärende är aldrig skäl för att ge sig själv högre behörigheter än man fått rätt till.
Min chef skrev ner följande åtgärder och direktiv. (För sent ansåg jag, eftersom det hade redan hänt.)
1. Jag skall oavsett skäl aldrig mer aktivera mitt adminkonto, eller ge mig själv behörigheter inom något område utan att först fått OK från chef eller teamledare. (Vilket jag lovade)
2. I den mån jag satt i Servicedesk och fick ärenden som kräver adrninbehörighet skulle jag;
a. Vända mig till någon kollega i Servicedesk/arbetsplatstjänst för hjälp med det ärendet.
b. Om inte punkten ovan går, vända mig till andra kollegor inom ITavdelningen som har adminbehörighet.
c. Om inte heller det går, resonera med kunden om det går att vänta till en person med rätt behörighet finns tillgänglig.
d. Om inte heller det går, kontakta min chef. Är det akut, be växeln ringa igenom.
e. Om inte heller det går, får ärendet vara olöst till person med behörighet är i tjänst.
Min chef lade upp en incident och diskuterade denna händelse med säkerhetsansvariga när semesterperioden var över. Bland annat ansåg min chef att händelsen att jag lyckats aktivera mitt eget konto utredas.
Den sista punkten var oerhört kränkande. En säkerhetsincident lades upp på mig, i vårt ärendehanteringssystem. Jag hade redan beskrivit och förklarat i detalj för min chef hur jag lyckades aktivera mitt adminkonto, trots att det skulle vara avstängt på begäran från högre chefer och säkerhetsavdelning. Den som skulle avaktivera mina rättigheter i Servicedesk gjorde det inte på rätt sätt. Utan att gå in på allt för tekniska termer så togs behörigheten enbart bort för den del som de flesta kontorsanvändarnas datorer hade, Windows. Men inte i delen Unix/Linux som är ett operativsystem som många mer avancerade IT-användare har på sina datorer. Behörigheten i Unix synkades då tillbaka till Windows, eftersom det var uppbyggt så i vårt användarkartotek och jag kunde således aktivera mitt adminkonto.
Eftersom den temporära återaktiveringen av mitt adminkonto inte gjordes för att åsamka någon skada för någon, utan för att lösa ärenden som uppstod så var det för mig otroligt märkligt att det beteendet ansågs från mina chefer som att jag återupprepat ett felaktigt beteende och det skulle leda till uppsägning.
Det är ganska uppenbart för mig och många andra att jag blev för obekväm då jag tog upp frågor om hur vår arbetsmiljö försämrades. Ett svek som var kränkande mot min person, och som jag har försvarat med att de inte hade mer innanför pannbenet för att hantera det på ett korrekt sätt. Nu frågar sig säkert vän av ordning, vad hade varit ett korrekt sätt.
I mitt ärende där jag överträdde vissa säkerhetsbarriärer, och som i juridisk mening kanske borde leda till uppsägning, borde istället ha diskuterats på ett teammöte med alla i teamet närvarande, där vi kunde komma fram till hur vi skulle hanterat det. T ex som det sedan blev att vi inte hade rättigheter att gå in i dokument och läsa dem, och att vissa restriktioner gjordes så att vi inte kunde gå djupare in i våra system för att av misstag sabotera viktiga delar.
Visst, en del saker som jag gjorde, skadade bland annat förtroendet för mig, och även äventyrade till viss del vår produktion, men inte på grund av någon illvilja från min sida, snarare tvärtom, en enorm vilja att hjälpa, men pga. min diagnos kanske gjorde att jag handlade, före jag tänkt efter vad konsekvenserna skulle bli, eller handlade naivt. Även handlande där ett hat eller svartsjuka skulle kunna gro mot cheferna. Inte för deras intelligens, men för deras löner i förhållande till vad de gjorde.
Hur som helst så ledde hela soppan till slut att jag orkade inte mer!! Jag ville kräkas, och det ledde till att jag istället för att dra hela ärendet till domstol, sa upp mig själv, förhandlade fram ett avgångsvederlag på 6 månader, samt konsulthjälp för att ställa om till ett nytt jobb. Det jobbet fick jag, men hade för mycket ångest för att klara av heltid, och de godtog inte att jag skulle arbeta halvtid heller.
Nu hoppas jag på att snart bli av med min ångest och depression, samt komma tillbaka till ett normalt arbetsliv, även om det innebär halvtid i början.
Nej nu orkar jag inte skriva mer idag. Är det något ni vill kommentera eller fråga så är det bara att kontakta mig.
Förhoppningsvis blir nästkommande delar mer positiva och där jag kan skriva mindre generellt och mer personligt.
Nu är klockan 13:06 söndag den 1 mars 2020, och jag skall förbereda mig för att cykla iväg till squaredansen.
Hej hopp!! :)
Varför pressa ut en person som har enorm kompetens och intelligens?
Min åsikt är att jag aldrig hade för avsikt att skada det företag jag sa upp mig från. Det som är skadat, tycker jag är ledningens förtroende för mig.
Det senaste som inträffade var att jag återaktiverat mitt adminkonto. Något som inte skulle ha kunnat inträffa. Då tyckte jag att det var den smidigaste lösningen eftersom det var semestertider, sommaren 2018 och eftersom det gick att göra trodde jag att den som inaktiverat mitt konto hade gjort ett medvetet misstag.
Jättedumt kan man tycka. Jag tar fullt ansvar för mitt agerande, men skulle vilja veta hur det påverkat
företagsledningen och företaget, förutom tilliten till mig?
Vidare ... Var i avtal och lagar står det om hanteringen av adminkonto och vad man inte får göra, och vad det kan leda till? Min chef tjatade om uppsägning, och det är inte normalt beteende från en chef. Det borde ha gått att lösa på annat sätt. Men kanske direktiven kom från högre chefer, eller på grund att jag var facklig förtroendeman?
Jag hade innan jag sa upp mig, en egen lösning som kanske kunde ha beaktats?
(Jag skriver företaget istället för dess namn. En del vet redan var jag arbetade, men skrivelsen är för att inte allt för mycket hat skall riktas mot företaget i fråga från allmänheten.)
1. Sistnämnda händelse var från början ett misstag från företagets sida. Inaktivering av mitt
adminkonto gjordes inte på rätt sätt. Dessutom tog jag personligen ansvar för det och kontaktade mina högre chefer och teamledare.
2. Nu och även efter vårt gamla dokumenthanteringssystem avvecklats kan jag inte gå in i dokument som jag inte skall gå in i, vilket är jättebra. Det är så det skall vara tycker jag. Dokument som medarbetare absolut inte skall gå in i bör vara krypterade och lösenordsskyddade. Som kuriosa gillar jag inte det här med lösenord. De går att knäcka. Då är det bättre om man har någon inloggning som inte går att knäcka, som till exempel fingeravtryck, näthinna och andra biometriska igenkänningsalternativ. Bankid, eller liknande certifikat, med två-stegslösning med SMS I OTP till telefon är också ett nästan lika bra alternativ.
3. Jag skulle vilja arbeta med något annat på företaget. Det enklaste just nu vore att ge tillbaka mina rättigheter som de var förr. Jag kan ändå inte, och har heller aldrig, och kommer aldrig att skada företaget. Förtroendet är skadat ja, men min vilja är att hjälpa till så mycket jag kan. Detta har gått till överdrift och ja jag håller med om att det kan finnas en del säkerhetsrisker i detta mitt beteende. Så att jag skall kunna komma tillbaka till Servicedesk är förmodligen omöjligt. Driftkontrollen fungerar ok men egentligen skulle jag vilja utnyttja min kapacitet och intelligens till något annat. Exempelvis programmering. Arbeta i support-teamet, eller som utvecklare. Andra alternativ är att arbeta med RTH och vårt nya MSS Moving Weather.
4. Är lösningen att säga upp mig, ställer det till det i Driftkontrollen och Servicedesk. Självklart är det inte mitt ansvar att lösa, och kommer det till det beslutet så skulle jag gärna vilja veta det redan nu.
5. Kommer arbetsmiljön fortsatt att vara dålig i Servicedesk så kommer jag trots allt jag skrivit ovan inte orka vara kvar ändå. I det fallet hoppas jag i så fall att ni kan koppla bort mig från företaget på bästa sätt för alla parter.
Den 27 juli 2018 meddelade jag via mejl att jag aktiverat mitt indragna adminkonto "ett antal gånger" under sommaren, samt skälen därtill. Jag skrev att jag vill prata med min chef om hur jag agerat.
(Alltså något som jag tänkte var bra, att jag var ärlig. Mycket i den här soppan kommer från att jag har diagnosen asperger, och en liten del av den diagnosen innebär att man är brutalt ärlig.)
Min chef och jag hade samtal via telefon den 30 juli.
Det skäl jag då uppgav till att ha aktiverat mitt adrninkonto vid några tillfällen var att detta var dagar som min kollega som skulle haft ansvaret, var sjuk. Jag tyckte då att det var den smidigaste lösningen, och beskrev att vid de tillfällena fanns ärenden i vårt ärendehanteringssystem som beskriver vad jag löst genom att aktivera mitt adrninkonto. Jag sa att jag själv aktiverat kontot.
Min chef undrade om det hade gått att lösa på annat sätt.
I diskussion konstaterade vi att vid minst något av tillfällena arbetade åtminstone en kollega, som har adminbehörighet. Vid de andra tillfällena visste inte jag om fler var i tjänst som skulle kunna löst kundens problem. Jag tyckte att aktivera mitt eget konto var en smidigare lösning. Min chef ansåg att troligtvis var det minst någon annan med adminkonto i tjänst som det hade gått att vända sig till, om inte inom servicedesk så i alla fall inom IT-avdelningen. Det var heller inget ärende som var ovanligt akut.
Min chef uttryckte sin förvåning över att jag, återigen och trots tidigare händelser, väljer att riskera min tjänst genom att ge mig själv behörigheter som jag inte har rätt till.
Min chef beskrev det som att inte kunna lösa ett ärende är aldrig skäl för att ge sig själv högre behörigheter än man fått rätt till.
Min chef skrev ner följande åtgärder och direktiv. (För sent ansåg jag, eftersom det hade redan hänt.)
1. Jag skall oavsett skäl aldrig mer aktivera mitt adminkonto, eller ge mig själv behörigheter inom något område utan att först fått OK från chef eller teamledare. (Vilket jag lovade)
2. I den mån jag satt i Servicedesk och fick ärenden som kräver adrninbehörighet skulle jag;
a. Vända mig till någon kollega i Servicedesk/arbetsplatstjänst för hjälp med det ärendet.
b. Om inte punkten ovan går, vända mig till andra kollegor inom ITavdelningen som har adminbehörighet.
c. Om inte heller det går, resonera med kunden om det går att vänta till en person med rätt behörighet finns tillgänglig.
d. Om inte heller det går, kontakta min chef. Är det akut, be växeln ringa igenom.
e. Om inte heller det går, får ärendet vara olöst till person med behörighet är i tjänst.
Min chef lade upp en incident och diskuterade denna händelse med säkerhetsansvariga när semesterperioden var över. Bland annat ansåg min chef att händelsen att jag lyckats aktivera mitt eget konto utredas.
Den sista punkten var oerhört kränkande. En säkerhetsincident lades upp på mig, i vårt ärendehanteringssystem. Jag hade redan beskrivit och förklarat i detalj för min chef hur jag lyckades aktivera mitt adminkonto, trots att det skulle vara avstängt på begäran från högre chefer och säkerhetsavdelning. Den som skulle avaktivera mina rättigheter i Servicedesk gjorde det inte på rätt sätt. Utan att gå in på allt för tekniska termer så togs behörigheten enbart bort för den del som de flesta kontorsanvändarnas datorer hade, Windows. Men inte i delen Unix/Linux som är ett operativsystem som många mer avancerade IT-användare har på sina datorer. Behörigheten i Unix synkades då tillbaka till Windows, eftersom det var uppbyggt så i vårt användarkartotek och jag kunde således aktivera mitt adminkonto.
Eftersom den temporära återaktiveringen av mitt adminkonto inte gjordes för att åsamka någon skada för någon, utan för att lösa ärenden som uppstod så var det för mig otroligt märkligt att det beteendet ansågs från mina chefer som att jag återupprepat ett felaktigt beteende och det skulle leda till uppsägning.
Det är ganska uppenbart för mig och många andra att jag blev för obekväm då jag tog upp frågor om hur vår arbetsmiljö försämrades. Ett svek som var kränkande mot min person, och som jag har försvarat med att de inte hade mer innanför pannbenet för att hantera det på ett korrekt sätt. Nu frågar sig säkert vän av ordning, vad hade varit ett korrekt sätt.
I mitt ärende där jag överträdde vissa säkerhetsbarriärer, och som i juridisk mening kanske borde leda till uppsägning, borde istället ha diskuterats på ett teammöte med alla i teamet närvarande, där vi kunde komma fram till hur vi skulle hanterat det. T ex som det sedan blev att vi inte hade rättigheter att gå in i dokument och läsa dem, och att vissa restriktioner gjordes så att vi inte kunde gå djupare in i våra system för att av misstag sabotera viktiga delar.
Visst, en del saker som jag gjorde, skadade bland annat förtroendet för mig, och även äventyrade till viss del vår produktion, men inte på grund av någon illvilja från min sida, snarare tvärtom, en enorm vilja att hjälpa, men pga. min diagnos kanske gjorde att jag handlade, före jag tänkt efter vad konsekvenserna skulle bli, eller handlade naivt. Även handlande där ett hat eller svartsjuka skulle kunna gro mot cheferna. Inte för deras intelligens, men för deras löner i förhållande till vad de gjorde.
Hur som helst så ledde hela soppan till slut att jag orkade inte mer!! Jag ville kräkas, och det ledde till att jag istället för att dra hela ärendet till domstol, sa upp mig själv, förhandlade fram ett avgångsvederlag på 6 månader, samt konsulthjälp för att ställa om till ett nytt jobb. Det jobbet fick jag, men hade för mycket ångest för att klara av heltid, och de godtog inte att jag skulle arbeta halvtid heller.
Nu hoppas jag på att snart bli av med min ångest och depression, samt komma tillbaka till ett normalt arbetsliv, även om det innebär halvtid i början.
Nej nu orkar jag inte skriva mer idag. Är det något ni vill kommentera eller fråga så är det bara att kontakta mig.
Förhoppningsvis blir nästkommande delar mer positiva och där jag kan skriva mindre generellt och mer personligt.
Nu är klockan 13:06 söndag den 1 mars 2020, och jag skall förbereda mig för att cykla iväg till squaredansen.
Hej hopp!! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)