Svårt att säga exakt hur jag mår

Ännu mer svårt är det att säga anledningen till att jag ibland mår helt skit, och i andra lägen rätt så bra.

Gällande den sociala fobin så handlar den förmodligen mest om min diagnos, eftersom det är ett av kriterierna till att den blivit ställd. Nämligen att man har svårt med det sociala samspelet. T ex det här med att kallprata om vädret, om bilen går bra etc. är för mig helt ointressant. Skall jag samtala om något så är det för att jag verkligen bryr mig om den jag samtalar med, även om jag främst lyssnar. Eller att samtalet innehåller något konstruktivt som går att jobba vidare med.
Naturligtvis mycket annat också, men enklast är att beskriva det som att sociala sammanhang är något som jag tycker om med hjärtat, men som hjärnan slår bakut på. Så om ni ser att jag agerar konstigt i sociala sammanhang så beror det inte på er, utan på min sociala fobi.

Jag tänkte igår efter att inte ha kommit iväg på något som jag verkligen lever för och älskar, gospelkören. Hur mår jag egentligen? Jag kan säga att jag mår aldrig riktigt bra, men heller aldrig riktigt dåligt, utan det är någonstans pendlande mittemellan.
Dock har jag börjat få mer känslor, efter att ha bytt en medicin. Det är positivt tycker jag. En normal människa tror jag inte tänker t ex : "OJ!! Vad bra att nu kan jag gråta!" Men det är jättepositivt för mig. Detta på grund av att jag då har en ventil där jag kan släppa ut andra känslor, som ilska och ledsamhet.
Oftast gråter jag åt när andra bryr sig om, och hjälper. Det är mina absolut viktigaste delar i livet, att hjälpa andra. Om det sedan stjälper mig själv är inget jag tänker på .... förrän det är för sent.
Så igår mådde jag ganska dåligt, på grund av främst olika fobier, social fobi och även någon slags matfobi, eller om man ska kalla det kräkfobi... emetnohotjoho eller hur det nu stavas ... fobi. Varje gång jag har fått en episod där jag kräks ett halvt dygn, med en 10-15 minuter mellan kräkningarna, så har dessa episoder startats av först en social ångest/fobi och sedan att vi ätit något på en redan orolig mage. Oftast när man äter i sociala sammanhang på en restaurang, så är det svårt att veta precis allt innehåll. Eftersom jag är allergisk mot nötter, men även känslig mot lök, vinäger, soya etc. så får jag en enorm ångest om hjärnan "får för sig" att jag ätit något sådant. Den ångest går sedan inte att dämpa med andningsövningar, promenader, frisk luft etc etc.... utan enbart med någon ångestdämpande medicin. Oftast är ju de ångestdämpande som verkligen hjälper, narkotikaklassade, vilket inte är bra för min del heller.
Framöver så måste jag dock tänka på mig själv, och hitta vägar fram till ett meningsfullt liv, där jag kan bli frisk till slut.
Då får tyvärr andra saker stå tillbaka, även om det kanske skulle vara bra för mitt mående. Men tyvärr tar mina tankar överhanden och jag får brottas med dem, vilket tar enorm energi. Än så länge har de inte brutit ner mig dock :)
I veckan som kommer skall jag ha kontakt med en beroendeenhet för att se om jag blivit beroende av mina ångestdämpande. Dessutom har jag fått en tid på arbetsförmedlingen med en SIUS-konsulent. Siuskonsulenten kan hjälpa mig hitta vägar tillbaka till arbetslivet igen. Just nu t ex mår jag dåligt främst på morgonen. Även om jag mår bra på morgonen så är jag enormt trött, så att arbeta på förmiddagar fungerar inte nu tyvärr. Så jag får börja med ett halvtidsarbete, antingen på eftermiddag-kväll, eller natt.
Jag har fått svårt att ta tag i saker, men jag tror att om jag hittar någon meningsfull sysselsättning så kommer jag långsamt att komma tillbaka till ett bättre mående.
Jag får kanske tänka i motsatta banor än min ideologi och betala för vård. Specifikt tänkte jag på samtalsterapi i grupp, likt Anonyma Alkoholister, men istället för de med psykisk ohälsa, relaterat till den kris jag nu befinner mig i.
Mer om allt detta i nästa vecka.